Vi har hållit ihop väldigt bra, och nästan aldrig bråkat.

Iaf ingenting som har påverkat vårat förhållande någonting.

Jag vet inte hur många gånger jag har förklarat för dig hur mycket jag älskar dig,

men jag tycker det är värt att säga det en gång till. JAG ÄLSKAR DIG AV HELA MITT HJÄRTA.

Jag minns hur nervös jag var när du skrev att du snart var framme, Emelie följde mig till bussen,

och jag fick panik när jag såg bussen komma.

När vi var ute så var det mörk så jag han inte se nånting av dig, nästan inget iaf.

Men det första som jag blev kär i, måste varit din dialekt. UNDERBAR.

Nu är ju även jag drabbad av den när jag är med dig.

Iaf, när vi kom in, så såg jag verkligen hur fin du var! Jag blev kär i dina ögon!

Jag "föll" för dig på en jävla gång.

När du sedan hade åkt så började mamma prata med mig om vem du var, och jag trodde hon skulle bli sur för att du var äldre. Men hon hade själv varit med om samma sak som liten så hon kunde förstå mig.

Det märktes på en gång att hon gillade dig, och jag är glad att ni två har sån bra "relation" då det är viktigt för mamma.

Våran första och faktiskt ända pussbild.

Jag älskar dig pöjken min!